Katolikernas motreformation

Den katolska motreformationen ville få tillbaka påvedömets auktoritet. 1545 slutade man med avlatshandel, d.v.s. botgöring för begångna synder, och uppmanade prästerna att vara förebilder för folket. Bikten och syndaförlåtelsen blev allt viktigare och protestantismen blev strängt förbjuden. Man började granska böcker före de gavs ut för att de inte skulle inehålla något om en förbjuden lära. Försökte man göra detta kallades man kättare och blev ofta torterad till döds.

Påvarnas (som härefter ofta var italienare) ställning blev väldigt stark som ledare och ländernas kungar blev mindre viktiga. Ledare för motreformationen var Ignatius Loyola och han stiftade en orden (förening, ofta hemlig) som hade som uppgift att försvara den katolska tron. Medlemmarna kallades jesuiter och deras högkvarter låg i Rom. Undervisning, studier och predikan var viktigt i denna rörelse som spred sig snabbt, i slutet på 1500-talet hade den 10 000 medlemmar över världen.

Jesuiterna utvecklade skolorna mycket, de grundade de första universiteten i Amerika och det fanns många lärare som var jesuiter i Europa. Detta lockade elever från protestantiska länder också, och därför förbjöds verksamheten i t.ex. Sverige och Danmark.

I Västeuropa där lokala furstrar bröt mot påvens och kejsarens makt åstadkom reformationen splittring. Den katolska världens huvudsakliga beskyddare, som hette Karl V och var kejsare och kung över Spanien, gick i Augsburg 1555 med på principen ”cuius regio eius religio” som var att varje furste inom kejsardömet själv fick bestämma om hans fursterdöme skulle vara katolskt eller lutherskt, MEN medborgarna fick fortfarande inte religionsfrihet, utan det var deras furstes tro som gällde. Av tyskarna var därefter ca hälften protestanter och hälften katolska.

Under spanska kungen Filip II skulle England invaderas. Han sände den spanska flottan,som hade 130 skepp med 24 000 soldater ombord. Flottan gick under och bara hälften av skeppen återvände till Spanien. Under nästa århundrade var religionskrig vanliga, det mest kända var ”det trettioåriga kriget” (1618-1648). Efter religionskrigen var gränsen mellan den katolska och protestantiska världen gick ganska lika som romarrikets gränser gått i Västeuropa.

Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Romersk-katolska_kyrkan

http://www.historia2.se/historia123/?p=492

Marcel & Josef

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s