Nationalismen

Under 1800-talet uppkom politiska rörelser som tyckte att de som talade samma språk och hade en gemensam historia och kultur skulle bilda en gemensam stat (fosterlandskärlek) ”ett folk, en stat”. Det gemensamma målet för rörelserna var nationell självständighet. Detta var först möjligt att genomföra när ståndssamhället hade blivit upplöst och den vanliga människan hade slutat identifiera sig med ett stånd. Folket började bli läskunniga eftersom att de sattes i folkskolor. Då kunde en större del av människorna läsa publikationer på eget språk som nyheter och romaner. På det sättet kan nationalismens budskap spridas till den stora allmänheten. Med ett ökat intresse för det egna folkets kulturella särdrag som folkdiktning, folkmusik, klädsel, språk och historia byggdes den nationella identiteten upp. Det var viktigt att lyfta fram det egna folket och den egna nationen. Man skapade en gemenskaps känsla i landet genom att införa värnplikt så att unga pojkar skulle rycka in i armen och där intalade man dem att de skulle strida för sitt fosterland och att man har en skyldighet att skydda sitt land. Senare när man började ha idrotts tävlingar mellan olika länder såg man nationalistiska drag bra. Det blev okej att använda dräkter och masker och klä sig i landets färger och ha symboler för att visa att man stöder sitt land. I nationalismen är olika symboler viktiga som exempel på detta är olika slags folkdräkter och flaggor. Nationalistiska krav kom ofta att ställas via orden ”ett språk, en nation, en stat” som utgick ifrån Heder och Fichte vilka båda var två tyska tänkare. Heder anses av många vara den moderna nationalismens fader i synnerhet kulturnationalismens. Han förkastade rastänkande och menade att nationen formas och definieras av miljö, historia, språk och traditioner. Heder var skeptisk till staten och dess samhällsroll, han tyckte att statsbildningen skulle vara baserad på nationell gemenskap och jämlikhet. Han sade ”det finns bara en klass i staten. Folket. Kungen och den enkle bonden tillhör båda denna klass”. En av Europas främsta nationalistiska auktörer är Giuseppe Garibaldi. Han deltog i den Italienska enhetskampen och är mest känd för sin insats att förena Sicilien och Neapel med Italien. Det finns olika former av nationalism, befrielsenationalism och förenande nationalism. Befrielsenationalism är då en stat vill bli självständig och frigöra sig från ett auktoritärt system till exempel när Finland frigjorde sig från Ryssland år 1917. En kombination av befriande och förening är i flera fall idealet i nationalistiska strävanden. Som exempel kan nämnas Polens befrielse från ryska, tyska och österrikiska systemen och en förening av ett politiskt splittrat Polen. Nationalistiska ideologins grundproblem är att världen inte är så lätt att avgränsa enligt språk och nationalitet. I dagensläge syns nationalismen t.ex. under idrottsevenemang då man tydligt kan se landets färger. Sannfinländarna säger sig vara ett nationalistiskt parti, ”Suomessa puhutaan suomea”. I och med nationalismen bröts ståndssamhället ihop och ersattes av ett nationellt samhälle. Nationalismen går att kombinera med liberalismen och konservatismen. Finland är inte nationalistiskt i och med att vi har flera språk och olika kulturer i vårt land. Text källor: här, här, här och Labyrint 1 s. 352-355 Bild källor: bild 1, bild 2, bild 3 och bild 4 Ronja, Simon och Amanda 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s