Motreformationen, inkvisitionen och religionskrigen

Inom den katolska kyrkan började man inse allvaret i kritiken om kyrkans brister. Detta ledde till den katolska motreformationen. Motreformationen var en styrka som ville återställa påvens auktoritet. I Trident 1545 under ett kyrkomöte avskaffades avlatshandeln och prästerna fick som plikt att vara förebilder för församlingsmedlemmarna. Syndaförlåtelsen, helgon, undergörande reliker, Jungfru Mariakulten och bikten betonades nu mer än tidigare. Detta följdes av att alla protestanter bannlystes och böcker började censureras. Under Inkvisitionen började man förhöra misstänkta kättare och om de inte erkände sina brott (vare sig de var skyldiga eller inte) torterades de och kunde brännas på bål. Påvens ställning förstärktes i samband med detta och furstarnas ställning försvagades.

Motreformationens ledande person blev adelsmannen Ignatius Loyola. År 1540 stiftade Loyola orden Societas Jesu som skulle egna sig åt att försvara den katolska tron. Rörelsen blev snabbt populär och i slutet på 1500-talet hade de redan 10 000 medlemmar runt om i världen. För medlemmarna var undervisningen och predikan viktig, detta ledde till att deras skolor snabbt blev de främsta i Europa.

I Västeuropa skedde en splittring p.g.a. reformationen. Kejsarens och påvens makt var inte längre lika stor här och furstarna vågade börja bryta mot de ledande gestalterna. I Augsburg år 1555 gick kung Karl V, den katolska världens huvudsakliga beskyddare, med på att varje furste själv skulle få bestämma om hans furstendöme skulle vara katolskt eller lutherskt. Medborgarna fick dock inte själv välja sin religion utan var tvungna att följa sin furstes tro.

Under kampen mellan katolska och protestantiska tron spelade Kung Filip II en stor roll. Kung Filip kämpade för den katolska tron och förföljde protestanter. År 1588 försökte han invadera England med ”den oövervinnerliga armadan” bestående av 130 skepp. Kung Filip misslyckades med detta, armadan gick under och bara hälften av skeppen återvände. Under det påföljande seklet utkämpades flera blodiga religionskrig.

Det mest kända av religionskrigen är det trettioåriga kriget vilket streds åren 1618-1648. Orsaken till kriget var de många motstridigheterna mellan protestanter och katoliker i Tyskland. Detta ledde till ett tyskt inbördes krig och framskred snabbt till en internationell storkonflikt. Många länder drogs med i kriget bl.a. Danmark och Sverige. Kriget hade förödande följder för stora områden, skördar förstördes, byar brändes och hela trakter avfolkades. År 1648 tog kriget slut när fred slöts i Westfalen.

Religionskrigen ledde till att gränserna mellan protestantiska och katolska tron geografiskt gick på ungefär samma sätt som romarrikets gränser gått. Katolska tron behöll nästan samma områden som tidigare. Undantagen var England och Schweiz, samt Polen som blev ett viktigt katolskt område.

Aron och Valter

Källor: Labyrint 1, https://sv.wikipedia.org/wiki/Inkvisitionen (13.3.2016), https://sv.wikipedia.org/wiki/Trettio%C3%A5riga_kriget (13.3.2016)

Annonser